Lenore & Alec - Del 2
Kategori: Berättelse: Lenore & Alec
Nästa dag blir Alec väckt klockan 8 på morgonen, fast egentligen var han redan vaken, få personer är så morgonpigga som honom...
"Jag glömde visst presentera mig igår, milord. Jag heter Alice! Jag antar att du vill ha några nya, hela kläder milord, du kan välja vad du vill från garderoben" säger tjänarinnan.
Alec mumlar något ohörbart till svar och går fram till garderoben medan Alice börjar bädda sängen.
Garderoben är fylld med massvis av olika plagg i alla möjliga färger, men Alec väljer några diskreta svarta kläder.
Sedan går han ut till matsalen för att äta lite frukost. Maten står redan framdukad och Lenore sitter och äter.
"Godmorgon" säger hon tröttsamt.
"Godmorgon milady"
"Åh snälla, kalla mig inte milady. Jag är faktiskt inte den riktiga ägaren av det här stället"
Alec ignorerar kommentaren och tar istället upp en betydligt viktigare sak.
"Jag har packat mina väskor nu. Jag lämnar er efter lunchen om det går bra". Då tittar Lenore upp för första gången och det verkar som att hon vaknar till lite.
"Inte kan du ge dig av redan! Din hand har inte läkt ännu, och vart ska du ta vägen?"
"Det kommer ta lång tid innan handen läker helt. Och oroa dig inte för vart jag ska ta vägen, jag brukar alltid hitta något ställe att bo på"
"Se hur det gick sist, du blev attackerad av vargar och kunde mycket väl ha dött. Vill du att det ska hända igen?"
"Självklart inte" svarar Alec snabbt.
"Då så, då finns det inget att disskutera". Lenore vet inte varför hon så ogärna vill att Alec ska ge sig av, men det är så det är. Lyckligtvis ger Alec upp och de fortsätter äta under tystnad.
Tiden gick och allting fortsatte som vanligt. Tjänstefolket tog hand om Lillen - det stackars lilla hittebarnet som Lenore blivit fäst vid och besätmt sig för att ta med hem till slottet.
Alec låg för det mesta och läste i sin säng. Han hade inte så mycket annat att göra nu när handen var skadad och han inte kunde träna på sin älskade kampsport.
Lenore stod och målade större delen av sin tid. Hon brukade måla sådant hon tyckte om och sådant hon längtade efter, vilket just nu var en solig sandstrand med en klarblå himmel och en lysande sol. Hon älskade att tänka sig bort till sagolika platser...
... Problemet var bara att så fort hon slutade måla så kom hon tillbaks till verkligheten, och hon insåg hur olik den var det hon målade.
En dag när Lenore står och kollar ut genom sitt fönster ser hon något som åtminstone känns lite uppmuntrande.
Alecs hand har tydligen läkt, för han står och tränar kampsport i tornet mitt emot.
Lenore går dit och tycker att det verkar ganska kul, trots allt.
Hon frågar Alec om kampsporten, och han börjar såklart skryta om vilken mästare han är. Men sedan frågar han om Lenore vill prova, vilket hon gärna vill. Det verkar ju inte särskilt, svårt tänker hon.
Hon sparkar till så hårt hon kan. Tyvärr leder det till att hon själv ramlar bakåt och Alec kan inte hålla sig för skratt.
"Vad var det som är så kul?" undrar Lenore när hon kommit upp på fötter igen.
"Du skulle sett hur du såg ut!" skrattar han, och Lenore blir lite småsur. Så dålig var hon väl inte?
Alec ber om ursäkt och försöker förklara för Lenore hur man ska göra för att träffa rätt.
"Man måste träffa pinnen med rätt del av foten och med rätt vinkel, annars blir det man själv som får ont".
Lenore inser att även om hon inte är någon höjdare på kampsport (ännu) så har hon faktiskt kul, för första gången på vad som känns som en väldigt lång tid.
~Jag ber om ursäkt för färdighetsmätaren som sticker fram på vissa bilder, så slarvigt av mig!~
Så detta var del 2 av berättelsen. Det blev tyvärr inte så mycket "spänning" i denna delen, det kommer mer i nästa del (som kommer 1 maj) istället ;)
//Em ♥
Ashley Icemoon~
