Lenore & Alec - Del 3
Kategori: Berättelse: Lenore & Alec
Det är för en gångs skull inte regn ute, så Lenore bestämmer sig för att ta en liten ridtur med sin häst Pearl.
Hon går bort till det pyttelilla stallet bakom huset.
Just när hon ska sitta upp på Pearl så kommer Alec in genom dörren. Han ser sig omkring och Lenore undrar vad han gör här.
"Ska du rida?" frågar Alec glatt.
"Ja, jag hade tänkt det" säger Lenore, en arning sammanbitet.
"Kan inte jag få följa med? Det skulle vara så kul!" Egentligen vill Lenore helst rida för sig själv, men hon vill inte heller såra Alec, så hon svarar:
"Okej, då får du ta Västanvind, den svarta hästen". Alec verkar inte ha något emot det, utan går in i boxen och låter Västanvind nosa på hans hand en stund innan han leder ut henne.
Han har lite problem med att komma upp i sadeln, men tillslut går det.
"Jag hoppas du har erfarenhet av ridning" säger Lenore, och så rider de iväg.
Lenore föreslår att de ska rida till stranden, och det vill Alec gärna. Tydligen gillar han havet och tycker det är väldigt vackert.
Först när de har kommit fram till stranden inser Lenore hur mörkt det har blivit, och hon ångrar att hon inte red själv istället, som hon hade tänkt från början.
Vågorna slår mot klipporna och Alec känner hur en regndroppe träffar honom. Inom några sekunder öppnar sig himlen och renget störtar ner på dem. Men ingen av dem hinner ens föreslå att de ska rida tillbaks.
"Åhnej!" utbrister Lenore, och i samma sekund blixtrar det till. Västanvind blir förstås livrädd och kastar av Alec.
Lenore hoppar av hästen och springer fram till honom.
"Hur gick det!?" undrar hon.
"Nej, Lenore... hästen!"
"Va?"
"Hästen är borta!". Lenore ser sig omkring och upptäcker att Västanvind har sprungit bort.
Västanvind galopperar raka vägen hem. Han ställer sig utanför grinden och gnäggar.
Tjänarinnan Emily har stått inanför dörren och väntat på att Lenore och Alec ska komma tillbaks, så hon hör Västanvind och går ut.
"Åh, vad ska jag ta mig till? Om hästen har sprungit bort så måste något ha hänt dem, och nu är klockan snart halv elva..." tänker hon.
Samtidigt försöker Lenore lugna Pearl, och komma på vad de ska göra nu.
"Vi är för lågnt hemifrån för att kunna rida hem igen så här sent, när det ösregnar och vi dessutom bara har en häst" säger hon.
"Ja, men om vi stannar här vet jag inte ifall vi överlever natten". Lenore inser att Alec har rätt, de kanske inte överlever natten. Det blåser iskallt ute och regnet gör inte direkt saken bättre. De måste hitta ett skydd...
Då kommer hon på en sak. Hon kisar bort mot andra änden av stranden, men lyckas inte se särskilt mycket. Men det gör inget, för hon minns ändå. Hon har varit på den här stranden många gånger förut.
"Följ efter mig, jag fick en idé" säger hon till Alec och springer iväg.
De kommer fram till ett litet skjul. Det är bara några få meter stort, men det räcker.
"Jag visste det!" säger Lenore för sig själv.
De går in i skjulet och sätter sig utmattat mot den innersta väggen. Där sitter de och småpratar, tills de - utan att riktigt märka när - somnar.
Sakta men säkert avtar regnet, i tackt med att månen går ner och solen upp.
På morgonen väcks de av Pearl, som enivst gnäggar på dem. De gäspar och gnuggar sig i ögonen, fortfarande trötta efter den jobbiga natten.
"Vad är det du vill?" frågar Lenore Pearl och klappar henne på mulen.
När de kommer ut ur det lilla skjulet förstår de varför Pearl väckte dem - Västanvind är tillbaka!
Alec springer fram till honom och ruffsar till hans panlugg.
"Din lilla busiga häst, du utsatte oss för en väldigt stor fara igår" säger Alec, strängt men kärleksfullt.
När de väl har kommit upp på hästarna så ger de sig av hemmåt igen, och disskuterar varför Västanvind kom tillbaks igen.
"Han kanske förstod att vi behövde honom" säger Alec, och Lenore instämmer tankfullt.
När de har lett in hästarna i stallet och knackat på ytterdörren så öppnar Emily.
"Där är ni ju! Tack gode Gud att ni kom tillbaks igen, jag trodde att ni skulle vara borta föralltid" säger hon och ger Lenore en kram.
"Ni får inte göra om det där" säger hon sedan, och Lenore ber om ursäkt och förklarar vad som hände på stranden.
Den natten har Lenore mycket svårt att sova. Hon ligger vaken och tänker på det som hände.
Tillslut går hon upp för att äta lite glass, som hon ibland brukar göra om nätterna (i smyg förstås).
På väg ner ser hon något konstigt. En bläcksvart katt med gula, nästan lysanse ögon, tassar mot henne. Hon undrar hur den kom in i slottet.
Den jamar och fräser mot henne, och hon schasar irriterat iväg den.
Sedan går hon ner till köket och hämtar sin glass.
"Mm" säger hon tyst för sig själv när hon känner den ljuvliga, kalla smaken.
När hon har städat undan efter sig går hon upp och lägger sig igen, och nu lyckas hon äntligen somna.
Utanför står katten och jamar mot slottet...
Ashley Icemoon~
Emelie säger:
Bloggadress: http://canavan.blogg.se
Denna ''serien'' var riktigt bra! =)